Tänkte ge er lite info om mig o graviditeten.
Jag vet ju iaf att minst två familjer hemma i
Sverige är intresserade av vad som händer o sker,
o kanske några av er läsare???
Om mig...
Jag mår mkt bättre nu, o jag kan säga att jag uppskattar
varenda "frisk" dag mkt mer än jag gjort tidigare.
Att vakna o må bra, känna att jag är frisk o har energi är lycka.
Förra veckan o veckan innan den var minst sagt tunga.
Jag mådde fruktansvärt dåligt till o från o var helt matt.
Oro för barn, oro för att bli inlagd, ovisshet mm kan göra vem
som helst svag.
Att dessutom befinna sig i ett annat land, att vänta sitt första barn,
långt ifrån familjen o tryggheten
gör inte saken bättre.
Att då ha världens bästa man, grannar o några få men kära vänner som
stöd i vardagen blir mer värt än något annat.
Tack alla ni som alltid ställer upp,
o tack alla som från olika håll skickat sms, ringt o mailat för att visa sin
omtanke.
Ni vet vilka ni är, o ni är helt underbara!!
Hur som helst så känner jag mig som jag skrev mkt bättre nu
o nästa besök på sjukhuset blir på torsdag.
Då ska vi "bara" se efter mitt blodtryck o klämma lite på bebisen :) .
Om mitt senaste besök på sjukhuset...
Jag fick vänta länge på att komma in o jag var så nervös
att det kändes som att jag skulle kräkas.
Dom sa ju till mig att om proverna visade lika som innan så
skulle jag bli inlagd omedelbart, så väntan utanför
mottagningen var minst sagt spänd.
När jag väl kom in möttes jag av en sprudlande glad kvinna som
bad om ursäkt för att det dragit ut på tiden.
Hon småpratade o frågade vart jag kom ifrån samt berättade
att hon haft en lång relation med en man från Göteborg tidigare,
världen är bra liten.
Hur som helst..
Hon gav mig ett glatt besked o tog med mig in för att göra Ultraljud,
vilket leder till nästa stycke..
Om bebisen...
Jag fick en detaljerad Ultraljuds undersökning för att hon ville
gottgöra att jag fått vänta så länge..
Jag fick alltså se Bebben väldigt tydligt vilket är lycka.
Hon visade en massa o gav mig mkt info.
Hon sa att vi har en mkt livlig bebis, jo tack...
det har jag allt märkt :) .
Bebben svalde en massa fostervatten o vi såg tydligt ansiktet i profil.
Hon visade även hur krabaten tränade på att andas själv redan nu.
Hon berättade att det bara är väldigt starka barn som gör det så tidigt
i magen o att det är ett väldigt gott tecken på att barnet mår mkt bra.
För övrigt så är Bebben väldigt aktiv.
Det är inte så mkt sparkar längre utan stora o ganska kraftiga
rörelser.
Det syns till o med utanpå kläderna att det bor någon därinne,
hela magen kan helt plötsligt förflyttas..
Ibland tror jag att det möbleras om på insidan :) .
Ja, vad mer kan jag säga..
Livlig, busig, o glad tror jag iaf att Bebben är!
Om pappan...
Pontus har varit sjukt orolig både för mig o Bebben o jag
har tyckt så synd om honom.
Det måste vara svårt att "stå på sidan om" o känna sig maktlös.
Nu kan han äntligen slappna av när han ser att jag mår bra o
att han fått höra att Bebben mår bra.
När vi är hemma gillar han att klappa på, o prata med sin lilla bebis.
Det roliga är att Bebben alltid känner igen pappas röst o beröring,
blir alltid livlig o svarar med att "sticka ut" någon kroppsdel o börjar
genast röja runt.
"Pappa Pontus" har även börjat fått svårt att sova,
det går inte en morgon utan att han vaknar pigg runt kl 08...
Detta hör inte till vanligheterna :) .
Han är en underbart stöttande man,
visar omtanke o berättar hur fin jag är samt tar hand om mig
på allra bästa sätt.
Jag ser så mkt glädje o färväntan i Pontus ögon,
han kommer att bli världens bästa pappa!!!

Jag o magen!
Månad 9
Vecka 37 (36+2)
Antal dagar till förlossning: 26!