Är det separationsångesten som slagit till eller vad är det frågan om ???
Mille bara gråter, så fort jag inte har honom i famnen eller i knät, behöver jag då förklara hur svårt det är att få minsta lilla gjort??
Jag antar att det är därför han gråter eftersom han slutar när jag tar upp honom...
Kan ni med erfarenhet snälla beskriva för mig hur era små var o hur ni hanterade det hela???
När ni var på semester fick den lille killen all uppmärksamhet? Nu är du hemma i vardagen och det finns alltid att göra i ett hem.
SvaraRaderaHan kan inte få all den uppmärksamhet han vill.
Går säkert över om några dagar.
Om ni skall flytta till Moskva får ni vara rädda om er.
Där är det inte som att bo i Sverige eller Holland.
Mycket oroligt coh många mycket fattiga.
Nina
han kan suga pontus`s snopp då blir det ok
SvaraRaderaGud vad omoget och barnsligt skrivet. Vem du än är kan du gå och lägga dig ikväll och ta dig en funderare på vilken genom rutten människa du måste vara. Skäms!
RaderaHur fan kan man ens skriva en sån idiotisk kommentar.
RaderaMin lilla tjej har också separationångest, hon är 8 mån, det ända som passar är att jag får gå runt och bära på henne. Det börjar kännas i ryggen nu kan jag säga :-) min
SvaraRaderaman jobbar på sjön så han är borta i 15 dagar till....så önskar verkligen att denna period snart är över. Kram lina
Sitter här själv med en liten kille 7 månader samma problem. Min man jobbat mycket de sista funderar på om det är de ? bra blogg för övrigt :) Du verkar vara en sött tjej :)
SvaraRaderaMen ursäkta mig blir riktigt förbannad på dig annika! Hur fan kan du med att ens yttra dig! Riktigt ruttet skrivet!
SvaraRaderaNina din blogg är underbar, svensk avundsjuka haha bara att skratta åt det!
Åh förlåt mig Annika Blev så arg när jag läste komentaren missupfattade nog hela grejen tills jag såg vad anonymt namn! Menat bra skrivet Annika åh anonym som ens kan med åh skriva sådär fy vad barnsligt! Håll dig ifrån bloggen istället! Nina jag har tvillingar på två år! En pojke å en flicka! Jag kan inte gå en meter utan henne så jag vet vad du går igenom! Jag brukar försöka sätta henne framför Tvn åh slå på makka pakka testa, massa olika ljud åh rörelser som barn verkar gilla ;)
SvaraRaderaLycka till
Do you really go to moscow :(
SvaraRaderawill miss you & Pontus very much in Holland
I hope your son overcomes the brief separation with his father,
SvaraRaderaJust a word of advice, as I am from Moscow, do not worry about the city if you and Pontus do end up moving there.
The city is beautiful and not as dangerous as people make it out to be, although it is no Stockholm. It is very large and it is almost impossible not to find something to do during the day or night, however language can be quite tough at the start especially since not many people speak good English. Also I know few Swedes who work in Moscow, so I'm sure with time you can find people and settle in well.
I personally know few personal from CSKA administration staff, and I can assure you they take a good care of their foreign employees and their family.
Ones again, I hope all the best for your family, and take care.
Roman
Som 3-barnsförälder och med drygt 20 års erfarenhet av arbete med små barn på förskola känner jag igen det du skriver. Tyvärr finns det inga genvägar utan det gäller att kavla upp ärmarna och kämpa på med Mille.
SvaraRaderaDet vi fått göra är att "vänja" barnen vid att inte hänga på mamma eller pappa hela tiden.
Barn mår inte dåligt av att skrika en stund, det är vi föräldrar som får en kniv rakt in i hjärtat av taskigt samvete när barnen låter. Det är naturligt och händer alla friska föräldrar.
Bit ihop och låt Mille ligga en stund, ett tips kan ju vara att ta med vagnen in så kan han vara med hela tiden även om han ligger själv.
Han kanske är sugen på att börja se sig omkring och är frustrerad att det inte går så fort för honom själv än? Kryper eller går han? Ville han inte gå en massa medans ni höll honom i handen? Jag tyckte att det var ett tag innan Felicia gick stadigt som hon var lite pysslig att hålla nöjd. Vet inte om jag/vi gjorde nått. Nu är hon i alla fall självständig, går runt, leker mycket men vill ha regelbundet lite uppmärksamhet och en titt. Så jag har kanske inget tips på hur det blir bättre men kan ge lite hopp om att det blir det i alla fall! Hitta ngt som han kan roa sig men är ju en hitt. Men har det hänt mycket ett tag så blir de ju x-tra närhetssökande oxå för att finna trygghet. Men vet du vad, du vet bäst. Det är ditt barn.
SvaraRaderaMå bäst Nina, kram Lie